Primärvården saknar verktyg för att hjälpa diabetiker med fetma
Nyhet: 2011-12-05
Skuldkänslorna hos överviktiga diabetiker kan vara så starka att de blockerar en nödvändig förändring av livsstilen. Samtidigt saknar sjukvården ofta verktyg för att hjälpa dem. Det visar forskning vid Sahlgrenska akademin.
Ungefär en av tre kvinnor och en av fem män som lider av diabetes och fetma uppvisar symtom på depression, ångest och oro. En avhandling från Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, konstaterar att både män och kvinnor med diabetes och fetma upplever en nedsatt livskvalitet, men att kvinnorna upplever sjukdomen som mer svårhanterad. Jämfört med normalviktiga diabetiker har kvinnor med fetma mer smärta i kroppen, upplever sig mer påverkade fysiskt och har mindre energi.
Viktminskning avgörande
Att gå ner i vikt är avgörande för att överviktiga diabetiker ska återvinna hälsan. Men Irene Svenningsson, doktorand vid Sahlgrenska akademin, kan i sin avhandling visa att primärvården saknar strategier för att hjälpa patienterna att banta.
Ambitionen finns men verktyg saknas
I avhandlingen intervjuas diabetes-specialister från primärvården, som uppger att de har ambitionen att ge professionell och individanpassad vård men att de i praktiken ofta saknar verktygen för att ge individuellt stöd och ta fram individuella strategier. Samtidigt säger de överviktiga diabetiker som intervjuats att just det individuella bemötandet är avgörande.
–Min avhandling visar att när sjukvårdspersonalen tog hänsyn till individens speciella behov så kände individen känslomässigt stöd, vilket hjälpte dem att hantera sjukdomen. Men när vårdmötet missade individens speciella behov upplevde individen att det var omöjligt att lösa problemen som är förknippade med att ha båda sjukdomarna, säger Irene Svenningsson, doktorand vid Sahlgrenska akademin.
Skamfyllt för kvinnor
Enligt avhandlingen känner framför allt kvinnor en stor skuld och skam över att fetman och diabetesen är självförvållad, och att de inte lyckats leva upp till goda intentioner med kost och fysisk aktivitet. När bemötandet i vården sedan sker på ett auktoritärt sätt, utan lyhördhet för individens behov, blir de råd som ges om livsstilsförändring omöjliga att följa vilket föder ett motstånd mot att lösa problemen.
–Det finns inslag av stigmatisering hos personer som lider av diabetes och fetma, och det påverkar de här individernas möjlighet till att hantera livsstilsförändringar. Det här måste uppmärksammas i vårdmötet, och bättre hänsyn bör tas till den känslomässiga belastningen, säger Irene Svenningsson.
– När vården planeras bör det därför göras i samverkan med patienten och hänsyn tas till fysiska, mentala, kulturella och sociala perspektiv, samt att kvinnor och män har skilda behov.
Avhandlingen Diabetes and obesity in primary health care – a condition beyond physiological factors försvaras vid en disputation den 1 december.
Länk till avhandling: http://gupea.ub.gu.se/handle/2077/27992
Kontakt:
Irene Svenningsson, institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
0703 – 024 178
irene.svenningsson @ vgregion.se